Östersjön är stilla som Stilla Oceanen, det blir motorgång, våra nya segel förblir beslagna. Kortaste vägen till norra hamnen bär norr om Gräsholmen, vi seglar söder om, tar en extrasväng för att se på fågellivet. Trots att vi håller oss väl utanför fågelreservatsgränsen, simmar och flyger hundratals sillgrisslor och tordmular omkring oss. Har antalet fåglar ökat eller har vi aldrig varit nära Gräsholmen vid rätt tidpunkt, frågar vi oss. Hur som haver, vi förvånas och fascineras av det intensiva fågellivet.
I Tårnrenden (sundet mellan Fredriksö och Gräsholmen) möter vi det vackraste av motorfartyg, Ertholm. ”Ett seglande dockhus”, är skepparen, the Ancient Mariners, målande beskrivning. Årets första segling överraskar på fler sätt. På lä- sidan av Christiansö är värmen tropisk. Tropisk värme på ett klippskär i Östersjön den 4 juni, – vi mår gott av sol, bad och kall Carlsberg. Molnen tätnar, på avstånd hörs muller, det faller några enstaka regndroppar. Det är oväder över Sverige men inte över Christiansö, cumulusnimbusmolnen förlorar sin kraft – solen återvänder.
Brians besök på bryggan är till glädje både för honom och oss. Brian som är född och uppvuxen på ön arbetar ibland som guide. Vi får en kort berättelse om enda tillfället befäst- ningen varit utsatt för beskjutning. Under englandskriget 1808, tröttnade engelsmännen på att ön fungerade som bas för ett omfattande sjöröveri, 25 kapade handelsfartyg låg för- töjda mellan öarna. En engelsk flottilj besköt hamnen under fem timmar, byggnader och fartyg skadades, sju soldater fick sätta livet till och ett tiotal skadades. Avståndet till fienden var för stort för fästningens kanoner men vädret kom till undsätt- ning. Ökande vind tvingade den engelska flottiljen att lätta ankar och ge av.
Brian är även anställd hos Rikke som driver öns enda ”industri”, Ruths Kryddesild. Brian öppnar butiken och nästa alla ombord köper en eller två ”doser” av den utsökta sillen.
Klockan närmar sig 11.00, det är dags att kasta loss från tur- båtsbryggan. När vi satt segel kommer Ertholm punktligt genom Tornrännan och vi möts på samma plats som dagen innan. Alle mans vinkning, (höger arm i luften – vänster – höger – vänster –) hälsningen besvaras med en lång signal. När vi rundat Hammerodde blir det tillfälle att se vad våra nya segel går för. Vinden vrider emot och det blir dikt bidevind mot hamnen i Vang. Vi konstaterar nöjt att ”seglen står som sköldar”. För första gången anlöper Hoppet den lilla hamnen i Vang. Ett kärt bornholmskt samhälle väl värt ett besök. Bakom obruten kustlinje är det gamla stenbrottet om- gjort till fritidsområde. 2004 bröts den sista graniten och fraktades till Köpenhamn och bygget av operahuset på Holmen. 21 minuter över nio går solen ner bakom Sverige.
I solsken och ostnordostlig vind (som planerat – solsken och sidvind) seglar vi nästa morgon mot Brantevik. Tre timmar senare summerar vi resan, solsken, blå himmel, god mat, 35 sjömils motorgång, 42 sjömils segling.
Text och foto: Jan Petersson
