Under sommaren 2016 fick jag möjligheten att deltaga i arbetet med att rusta TS Helene inför den stundande sommaren och även förmånen att under sommaren deltaga i besättningen under några seglingar. Jag fick veta att det vid Ystads Varv av skeppsbyggmästare Johan Grufstedt hade byggts ytterligare två skutor med samma mått som Helene. En av dessa uppgavs för mig vara för länge sedan upphuggen. Den andra, med namnet Agnes, troddes vara upplagd i förfall någonstans i Stockholmstrakten.
Under september 2016 fick jag möjlighet att besöka Agnes på Beckholmen i Stockholm. Skutan flöt som en svan på vattnet, förvisso avmastad och lite stökigt ombord som det oftast blir då man renoverar, men med åtskilliga spant och en stor del av bordläggningen utbytt. Jag fick se hur ett nästan helt nytt skrov höll på att växa fram.
Vilken var då den första skutan? Det var Marthine som skulle visa sig vara den första av de tre systerfartygen som byggdes. Marthine byggdes redan 1911 men först 1913 registrerades skutan, då med namnet Uranus med Marstal i Danmark som hemort. Men redan under våren samma år såldes fartyget vidare till ett partrederi med sex delägare i Djupekås i Blekinge där det fick namnet Uranus.
1922 motoriserades Uranus genom installation av en 1-cyl Skandia tändkulemotor om 20 hk som installerades vid Lysekils Mekaniska Verkstad. Samma år förändrades ägarskapet genom att en av delägarna lät sig köpas ut ur rederiet.
Den 15 september 1925 var man under gång från Karlshamn mot Stettin med last av gatsten då fartyget vid 20-tiden sprang läck. Besättningen om fyra man gick i livbåten och endast omkring 15 minuter senare sjönk fartyget omkring 3-4 sjömil från Jasmund. Besättningen drev med livbåten till följande dygn då man vid midnatt nådde land vid Dievenow. Där var bränningarna vid stranden så kraftiga att livbåten kantrade och tre av männen ombord omkom.
Det andra systerfartyget från samma varv blev Agnes som byggdes 1914. Skutan byggdes för varvets räkning men fann redan samma år en köpare som var ett partrederi på Ingerö. 1920 fick skutan Malmön som hemort under samma partrederi och två år senare motoriserades fartyget med en 1-cyl Skandia tändkulemotor om 35 hk.
1924 såldes skutan till ett partrederi på Stora Kornö som blev fartygets nya hemort. Samma år drabbades skutan av omfattande skador på rigg, skrov och inventarier vid en brand. Under lossning av last i Gavleån i Gävle uppstod plötsligt en explosion och skutan omvärvdes av lågor. Besättningen hann rädda sig iland. Brandkår kom snabbt till platsen och efter en halvtimme var branden släckt. Även två andra skutor, Gloria 4594 och Hans 4147 fick skador. I skutornas närhet hade man arbetat med rengöring av en bensincistern placerad på kajen. Med vattnet som användes för rengöringen hade även bensin följt med ut i ån och där antänts av en arbetare som obetänksamt kastat ifrån sig en brinnande tändsticka i vattnet.
Skutan riggades 1939 om till galeas vid Lyckans slip i Fiskebäckskil. Senare samma år bytte fartyget ägare och fick då Kyrkesund som hemort. 1948 var det dags för nästa motorbyte. Nu installerades en 2-cyl Säffle tändkulemotor om 120 hk.
1965 hamnade skutan på den svenska östkusten genom att den såldes till Västervik där den användes för yrkestrafik. Men ganska snart såldes fartyget igen. Nu till Stockholm där den snart såldes vidare än en gång och därefter under ett antal år blev liggande i Årstadal.
Bild av Agnes från omkring 1930. En bild av ett ganska orört fartyg så som även Helene och Uranus en gång troligen sett ut.
Bild av Agnes från omkring 1930. En bild av ett ganska orört fartyg så som även Helene och Uranus en gång troligen sett ut. Bilden kan kanske användas för texten om Agnes och Uranus.
1978 var det dags för nästa ägarbyte. Skutan stannade kvar i Stockholm och utrustades 1980 med en ny motor, en Volvo Penta MD96A om 100 hk. 1987 såldes fartyget till Djurgårdens Seglarskola HB där den under några år användes för skolseglingar och charterturer.
1995 såldes fartyget åter och blev nu fritidsfartyg. Fem år senare såldes fartyget igen. Köparen betalade genom att lösa in säljarens skulder till ett varv och en verkstad som utfört arbeten för säljaren. 2002 bytte fartyget åter ägare. Efter denne ägares bortgång 2008 såldes fartyget av dödsboet efter ägaren till de nuvarande ägarna. Skutan ligger nu vid Beckholmen i Stockholm där den renoveras.
